Som en del i det vinnande teamet kring Peder gjorde Jens ett antal viktiga iakttagelser under de fem tävlingsdagarna i Göteborg.

– På den här nivån är alla väldigt duktiga och kommer dit med sina hästar som håller högsta kvalitet och alla är väldigt vältränade. Det här gör att det är små detaljer som avgör vilka som till slut står överst på pallen, menar Jens.

Till skillnad från många andra har Peder ingen utomstående tränare eller coach. I stället vill han ha kontroll på allt och inte lägga ansvaret i någon annans händer.

– Ibland vill han dock få en ”second opinion” på något, då frågar han Lisen eller mig vad vi tycker. Däremot vill han inte diskutera, utan bara få svar på frågan, berättar Jens.

De fem EM-banorna var alla svåra och tekniska på olika sätt och testade verkligen ryttarnas förmåga att analysera svårigheterna och göra rätt val.

– Det var verkligen magiskt bra byggt – hela tiden. Du var tvungen att välja om du skulle hålla ihop eller rida fram. I princip alla distanser mellan hindren gav dig en valmöjlighet och därför gällde det för ryttarna att kunna läsa banan och göra rätt bedömning beroende på vilken häst du red, förklarar Jens.

Just de många valen testade verkligen ryttarnas förmåga att planera hur de skulle rida. Att kunna hålla sig till en bra plan var nyckeln till framgång under mästerskapet.

– Det går inte att följa en plan bara till 99 procent, det måste vara till 100 procent. Först då kan du nå din fulla potential som ekipage och då kommer också resultaten, konstaterar Jens.

Jens såg därför väldigt många olika lösningar på de svåra linjerna och många olika sätt att ta sig an banan. De som började improvisera och släppte sin plan fick också som regel följdfel.

– Det gäller ju att behålla lugnet hela vägen och verkligen fortsätta så som man har tänkt sig för under ett mästerskap finns inte utrymme för misstag, menar Jens, och fortsätter;

– Cian O’Connor gjorde ett misstag mitt i sista finalbanan och det kanske kostade honom guldet, vilket öppnade upp för Peder. Peder gick också ifrån sin plan i sista klassen på näst sista linjen där han red åtta språng i stället för sju. Kanske var det orsaken till att han rev B-hindret i trekombinationen.

En annan viktig observation som Jens noterade var att alla ryttare hänvisade eventuella fel på banan till sig själva. Ingen skyllde på hästen, omgivningen eller någon annan.

– Det är så tydligt på den här nivån, det finns inga ursäkter. Utan ursäkter är det du själv som måste utvecklas och förbättras, skyller du på någon/något annat så behöver du ju inte bli bättre, konstaterar Jens lugnt och menar att där har de flesta ryttare mycket att jobba på.

Förutom att ibland svara på någon fråga från Peder hade Jens en annan väldigt viktig uppgift under mästerskapsveckan. Nämligen se till att Peder fick det lugn som han behövde för att kunna förbereda sig på bästa sätt.

– Jag var väl lite som en bodyguard och såg till att skapa så bra förutsättningar till lugn och ro för Peder, berättar Jens med ett leende.

Och med tanke på slutresultatet så får vi väl säga att han lyckades med sin uppgift.