-Det är enklare att kunna förmedla känslan till sina elever när du själv blir påmind om hur det ska kännas.  Även vikten av att kunna sitta upp och visa elever, många lär sig visuellt genom att titta och då kan det vara ett väldigt pedagogiskt verktyg att sitta upp och visa. Sedan att eleven själv får sitta upp och känna, hur motorn, takten eller vad det nu kan vara fungerar, förklarar Marianne.

Även vår dressyrlärare Agneta Aronsson har precis ridit och hon är inne på samma spår.

-Det är jätteviktigt att rida och träna själv, det är en förutsättning. Oavsett ålder ska man fortsätta att sitta upp, som hoppryttare kanske man inte behöver hoppa högt, men just det där att känna hur det känns i det man instruerar, det tycker jag är jätteviktigt. Jag skulle aldrig klara av det annars, säger Agneta Aronsson och klappar om sin egen häst.

Agnetas sambo Ulf Wilken, dressyrdomare och pensionerad från Svenska Ridsportförbundet som sitter vid sidan om och filmar Agneta flikar in:
-Det är även av vikt att rida själv som dressyrdomare, man blir lite mer ödmjuk och har större förståelse för ekipagen man dömer. Det som gällde för 20 år sedan är inte riktigt samma idag, vi har helt andra hästar och att rida själv skapar förståelse kring det!

”Lussan” har en kort paus till nästa ekipage och kommenterar:
-Det blir lättare att se hur det känns och att kunna förmedla hur det känns. Jag kan ju se hur det känns för eleven och då är det lättare om man rider själv också.

Tidigare på dagen red även dressyrlärare Camilla Nyblom på Ridskolan Strömsholms häst Dorian, en valack född 2010, e: Don Primero – Good Future, som hon kvalificerat sig till Breeders Trophy med som rids på Flyinge om 2 veckor. Lussan ger Camilla feedback att hon i sin analys när hon rider måste tänka mer på hur känslan är uppe från hästryggen, mer än hur det ser ut från marken ur perspektiv som ridlärare/ tränare.

-Det som är så bra med att ha hjälp av Lussan är just att hon rider kontinuerligt och är väldigt duktig på att förmedla just känslan, säger Camilla.