Trots att många av ryttarna var unga och trots att all undervisning skedde på tyska, även om han hade hjälp av en tolk, nådde Kaiser Johannsmann fram med sitt budskap. Precision, noggrannhet men också att göra det så enkelt som möjligt för hästen kännetecknade den tyska mästertränarens arbete med eleverna.

– Han är väldigt instruerande och lämnar inget åt slumpen. Vi fick hela tiden börja med att jobba med takten och vi arbetade mycket på böjda spår och volter, förklarar Jens.

Kaiser förklarade alltid först hur han ville att en övning skulle utföras. Det spelade ingen roll om det gällde att rida en volt. Först fick ryttarna en genomgång i hur hjälperna skulle ges för att kunna rida rätt, sedan fick de öva tills volten var perfekt.

– Jag tycker om det sätt som han jobbade på och jag gillar verkligen att kunna göra något perfekt. För det är inte svårare än att om du inte klarar av att göra det enkla helt rätt så hur ska du då kunna få en svårare rörelse att fungera, konstaterar Jens.

Tänket gick igen i alla övningar. Först fick ryttarna jobba över en bom tills det fungerade innan de fick galoppera över fler bommar, och så vidare.

– Det är så lätt att slarva med grundridningen, att man gör något halvdant och nöjer sig med det för att sedan jobba vidare med nästa moment – som också ofta blir halvdant eftersom grundjobbet inte är tillräckligt bra. Det är verkligen rätt väg till bra ridning, menar Jens.

En annan sak som Kaiser var mycket noga med var hästens form. Han ville inte ha hästar som gick med för kort hals och visade och förklarade hur hästarna skulle vara eftergivna med så lång hals som möjligt för att inte tappa påskjut och balans. Något som fick mycket positiv effekt på många av hästarna som i stället för att springa med lite trippiga steg och inte riktigt ta för sig började jobba igenom i kroppen på ett helt annat sätt och därmed fick både bättre gång och energi i stegen.

– En annan sak som han var väldigt noga med var att vi tvingades bli otroligt exakta i vår ridning och att vi måste ha en plan med allt vi gör. Som att hoppa mitt på hindret och att vi verkligen använde blicken och såg vart vi skulle, förklarar Jens.

Just att hela tiden ha en plan för vad som skulle göras var också något som Kaiser jobbade mycket med. Att vara steget före i tanken och förbereda hästen på det som skulle utföras – för att få ett bättre resultat. Men också att få ryttarna att vara mer flexibla med skänkeln så att den kunde växla läge beroende på vad som skulle göras.

– Han ville att vi skulle ha en rörlig men känslig och påpasslig skänkel, samt att ha fjädrande händer och inte stela handleder, konstaterar Jens och fortsätter:

– Det blev verkligen ett fantastiskt resultat och det känns väldigt bra att han kommer fem gånger till, jag tror att vi kommer att få sen en ordentlig utveckling.

Det var också många som följde träningen från läktarplats under de båda dagarna. Allt från Ridskolan Strömsholms elever till hoppryttare, tränare och övriga intresserade från hela Mellansverige. Kaiser själv också nöjd med sina dagar i Sverige.

– Det har varit roligt att vara här och träna. Alla är så intresserade och vill lära sig. Jag tycker mycket om svenskarnas syn på hästar och deras kärlek till hästen. Det är verkligen något som kännetecknar den svenska ryttaren, att den tycker om sin häst, berömde Kaiser sina elever.