Nyhet

Mina fantastiskt fina hästar

Precis som många andra svenska ryttare har Stallmästare Jens Fredricson valt att lämna landet för att bege sig med sina hästar söderut. Jens tog med sig familjen och sju hästar och drog till södra Spanien för att få en bra start på säsongen. Här berättar han mer om hur resan har varit så här långt.
Jens Fredricson har valt att inleda årets tävlingssäsong i Spanien. Här berättar han mer om hur det fungerar och varför han har valt att åka så långt.

”Det är inte så många veckor kvar här nere i Spanien, och därför är det dags att börja summera det här äventyret.

Här i Vejer de la Frontera är de superproffs på att arrangera tävlingar och förutsättningarna är optimala. Det finns fem högklassiga gräsbanor, tio sandbanor och även om vädret har varit lite omväxlande i år med en del regn så har det inte varit några problem med underlaget. Några ridhus existerar inte – här rider man ute oavsett om det är sol eller regn.

Upplägget är bra med unghästklasser tisdag-torsdag varje vecka. De första veckorna var det låga klasser, 5-åringarna gick 1-metersklasser, 6-åringarna 1.15-1.20 och för 7-åringarna började det med 1.20-1.30. Sedan stegras höjderna efter hand och när det är finaler sista veckan – där alla unghästar med sju felfria rundor får vara med – kommer till exempel 6-åringarna att hoppa 1.30-1.35-klasser.

Jag har redan nu flera hästar som är klara för final, till exempel 6-årige hingsten Cayenne de Clarence 1352 (e. Baloubet du Rouet-Alfa d’Elle). Han vilar därför från tävling den här veckan och jag har precis varit ute och ridit honom en sväng på den jättestora fälttävlansbana som finns här och som man får rida så mycket man vill på. Där går det också mufflonfår och hjortar, så ibland får man hålla i sig för de kan komma i full fart.

Området är gigantiskt stort och här kan ni bara se en liten, liten del av det område där tävlingarna hålls.

För Cayenne som ska verka i aveln när han kommer hem är det här upplägget perfekt. Nu kan han kvala till Falsterbo i lugn och ro och därefter åka hem och betäcka. Han är redan väl förberedd och har till exempel hoppat stort vatten och är van vid fina gräsbanor.

De unga hästarna har samlat på sig en otrolig erfarenhet och utvecklats väldigt mycket. Varje vecka har de tävlat på en ny bana så det är som att åka på ett stort antal tävlingar, trots att du är på samma ställe hela tiden.

Att vi valde att åka iväg hit ner beror bland annat på att jag i dag har ett flertal riktigt fina och lovande hästar. Den här resan gör att jag kan utveckla dem ytterligare, men också få en fingervisning om de är så bra som jag tror och hoppas.

Med över 1 000 hästar på plats, och många av världens bästa ryttare som rider, är det väldigt roligt att kunna jämför sitt eget hästmaterial med det andra har. Och jag känner mig nöjd för jag har jättefina hästar som absolut håller måttet, även om jag är ödmjuk inför uppgiften och vet att det är få av alla fina hästar som är på plats här som kommer att gå hela vägen till yttersta världselit.

En annan bra sak med att vara här nere är att det finns möjlighet att få kontakt med andra ryttare. Har till exempel pratat en hel del med John Whitaker. Han har en egen uppfödning med sig, en 5-åring e. Argento-Skippy II som han entusiastiskt berättade allt om i säkert 40 minuter. Det är roligt att få den här kontakten och lyssna på hur de tänker, hur de lägger upp sina träningar och tävlingar, hur de hittar finansiärer och så vidare, det är väldigt stimulerande.

Isabelle har två hästar med och jag har fem, så det är verkligen härligt att ha alla våra fina hästar och hela familjen på plats under den här tiden.

Det är också intressant att studera de andra ryttarna och man ser en del mönster. Till exempel att britterna som är här rider för att vinna allt. De tyskar som är här rider mer för att skola sina hästar och jagar inte topplaceringar på samma sätt. Det är också kul att se spansk ridning. De rider lätt och känsligt med mjuka händer. De har en skön stil med ganska lite anspänning och utgår i stället från balans och känsla. Jag är faktiskt imponerad av bredden hos de spanska ryttarna. Man hinner ju se en hel del under de här fem veckorna.

Vi tävlar förstås inte alla hästar fem veckor i sträck, utan känner av hur de utvecklas, om de känns trötta och så vidare och anpassar planen vecka för vecka. 7-åriga Cosmopolit (e. Cohiba-Calido) är en av de hästar som utvecklats mest under de här veckorna. Första veckan hoppade han lite oengagerat men nu senaste veckan har han varit felfri i alla sina starter – två 1.30 och en 1.35-klass. En annan häst som känts fantastisk är Con Tempi (f. 2010 e. Cassini I-Caretino). Han har varit felfri och placerad i alla klasser utom en och har bara gått 1.35-1.40-klasser. Jag har hela tiden vetat att det är en bra häst, men det är kul att han visar det också.

Här är en av de stora gräsbanorna, som inte användes just den här veckan. Filippa kollar dock att vattengraven är i bra skick.

Att få vara här och fokusera på hästarna och ridningen är väldigt välgörande för utvecklingen. Dessutom blir hästarna glada och pigga av värmen och solen, eller så är det ryttarna som blir glada av värmen. Jag blir i alla fall glad av både värmen och mina fina hästar.”

Mer från Strömsholm
Våra samarbetspartners

Våra samarbetspartners hjälper oss att utveckla, utbilda och vara ledande inom svensk ridsport.

Strömsholm.com använder sig, precis som flertalet andra webbplatser, av cookies för att förbättra servicen för er besökare.