Helena Thorolfson Rainamo (2017)

Methicillinresistenta Staphylococcus aureus, MRSA, innebär bakterier som är resistenta mot penicilliner och flera andra antibiotikaklasser. MRSA identifierades första gången hos häst 1993 i Michigan, sedan dess har antalet fall ökat globalt sett. Friska hästar har i undersökningar visat sig ha låg förekomst av MRSA, men på kliniker har det påvisats i högre frekvens. Risken för spridning är större på anläggningar med fler än 20 hästar.
MRSA är ett ökande problem och är zoonotiskt. Syftet är att belysa problemet med MRSA spridningen och dess konsekvenser. Frågeställningarna arbetet utgår ifrån är: I vilken omfattning förekommer MRSA? Hur klassificeras de olika stammar och kloner som MRSA uppträder i? Vilken är vanligast hos häst? Hur kan smittspridningen förhindras?
Provtagning av hästarna sker från nosöppningarna med hjälp av en steril nossvabb samt från rutinmässiga kliniska provtagningar från till exempel sår, hos hästar intagna på klinik. Detta följs av en mikrobiologisk analys. MRSA är ett samlingsbegrepp för olika stammar av Staphylococcus aureus med sinsemellan olika egenskaper men som alla har den gemensamma resistensgenen mecA. Molekylärgenetiska metoder används för att karakterisera de olika MRSA-stammarna. Resultaten visar att olika typer av MRSA-stammar infekterar olika djurgrupper och en viss stam, ST398, är dominerande hos häst. Människor som arbetar med djur som bär på MRSA, ST398, har visat sig vara infekterade av denna stam i högre grad än andra människor.
Slutsatsen är att MRSA har påträffats i hela världen hos såväl människor som djur. MRSA är zoonotiskt. Människor och djur kan drabbas av olika livshotande och ytterst svårbehandlade sjukdomstillstånd. Smittspridning mellan häst och hästvårdande personal verkar ske i högre utsträckning än hos andra djurgrupper. MRSA uppträder i en mängd olika former och delas in i olika klongrupper med olika egenskaper. Hos hästar är ST398 den vanligast förekommande klonen. Det är viktigt att sprida kunskap om MRSA samt att i tid vidta förebyggande åtgärder för att stoppa den ökande spridningen. God hygien och isolering av smittade djur är väsentliga faktorer för att stoppa den ökande smittspridningen.

Ladda ner Format: pdf Storlek: 317.4 KB