Ida Apelgren & och Malin Karlsson (2021) Hippologiskt kandidatarbete K133

Läs uppsatsen eller Se film.

Sammanfattning

Det kan ibland vara svårt för personer som lever med funktionsnedsättningar att få
en fungerande vardag. En del anser att det är svårt att resa och ta sig runt själva och
andra känner sig som en börda för sin omgivning. Det finns studier som visar att
idrottsaktiviteter inte förekommer i samma utsträckning för unga personer med
funktionsnedsättningar som det gör för unga personer utan dem. Det
saknas forskning som belyser ridlärares upplevelser och erfarenheter av att
undervisa och leda personer med funktionsnedsättningar inom ridsporten. Det finns
behov av att synliggöra vilka utmaningar och möjligheter som föreligger med
pararidningen och dess framtid. Syftet med den här studien är att undersöka
verksamma ridlärares erfarenheter och tankar kring att undervisa elever med
funktionsnedsättningar på ridskola. Frågeställningarna till studien är: Vilka
utmaningar och möjligheter ser verksamma ridlärare med ridundervisning för
ryttare med funktionsnedsättningar? Hur förhåller sig ridlärare kring frågan
angående pararidningens utvecklingsmöjligheter på Sveriges ridskolor?
Den här studien grundades på intervjuer med sex verksamma ridlärare på sex olika
ridskolor under februari till mars månad år 2021. Ridskolorna valdes ut via
handplockat urval och var de som erbjöd pararidning till sina elever. På grund av
rådande situation med Covid-19 genomfördes intervjuerna digitalt då fysiska besök
inte var lämpligt. Frågorna som ställdes i intervjuerna var semistrukturerade vilket
resulterade i att alla respondenter inte fick exakt samma frågor även om de 20
grundfrågorna var samma för samtliga. Svaren analyserades genom tematiska
innehållsanalyser och jämfördes sinsemellan vilket sedan genererade i kategorier
kopplade till frågeställningarna. Kategorierna blev följande: Ridgrupperna där
resultat som antal elever, antal grupper och antal minuter per lektion ingick. Mål
för eleverna bestod av resultat om gruppernas mål eller ryttarnas individuella mål.
Målen kunde antingen vara personlighetsmässiga eller prestationsmässiga men
också om verksamheten hade mål om anläggningens utveckling. I kategorin
utmaningar och möjligheter beskrivs de största skillnaderna med att undervisa
personer med funktionsnedsättningar och personer utan dem samt hur
respondenterna ser på verksamhetens utveckling inom området. Sista kategorin var
utveckling och framtid där resultat beskrivs om hur respondenterna på respektive
anläggning arbetar för att få fler medlemmar, hur eleverna anmäler sig samt om de
aktivt arbetar för att bli mer attraktiva på marknaden. Genom att även redogöra för
marknadsföringen blev det tydligt hur respondenterna såg på frågan kring
ridskolornas framtid och utveckling. Ridlärarnas perspektiv på utvecklingen och
framtiden för pararidning på ridskolor skiljde sig åt beroende på hur stor
verksamheten var och hur väl ekonomin tillät förändringar.
Resultaten i studien visade på att de största utmaningarna med undervisning av
funktionsnedsatta personer var att nå fram till eleverna på ett sätt som fick alla att
förstå. Eleverna med funktionsnedsättningar behövde fler resurser och mer
pedagogiska instruktörer. Möjligheterna som betonades var att ridningen gav en
lycka för både elever och instruktörer att uppnå något tillsammans. Såväl kroppslig
och rörlig utveckling som personlig utveckling. Det var tydligt att ridlärare bör vara
både flexibla och uppfinningsrika i sin undervisning.
Slutsatsen av den här intervjustudien var att utmaningarna av att undervisa ryttare
med funktionsnedsättningar är fler än möjligheterna. Utmaningarna var att skapa
en säker miljö och att kunna nå fram till eleverna på ett pedagogisk vis. Ytterligare
utmaningar var anläggningarnas faciliteter samt att få verksamheten att gå runt
ekonomiskt. Möjligheterna som framhölls var främst att verksamheten skapade
gemenskap och gav eleverna mål att se fram emot, exempelvis tävling. Det fanns
stor utvecklingspotential gällande utvecklingsmöjligheterna på ridskolorna.
Ridlärarna hade en ambition och önskan att ridskolorna ska kunna erbjuda en ännu
mer anpassad anläggning. De avsåg därför att kunna utveckla anläggningen i form
av: fler ramper, bättre utrustning och pedagogiska läromedel.
Nyckelord: pararidning, funktionsnedsättning, ridlärare, ridskola