Linnéa Eriksson (2015)

Hästen har ett behov av social kontakt, den vilda hästen är beroende av sin flock för att överleva, och vistas alltid i en flock om tre till fem hästar. Även den domesticerade hästen har alltså detta behov och är även de skapta för att gå i grupp. Den har en mycket god inlärningsförmåga och vid inridning av hästen används olika typer av inlärning.
Problemet var att många trots detta stallar upp hästen i individuella boxar med mycket begränsad social kontakt med andra hästar. Det behövs fler studier och mer kunskap om vad det psykiskt och fysiskt innebär för den unga hästen att bli uppstallad under dessa förhållanden. Syftet var att undersöka om att hålla unghästar i grupp kan påverka unghästen gällande olika faktorer i inridningen och dess välmående. Frågeställningarna lyder: Kan hållning av unga hästar i grupp underlätta vid inridning jämfört med individuell uppstallning? Kan hållning av unga hästar i grupp främja hästens välfärd jämfört med individuell uppstallning?
Hästar som gick i grupp hade lättare att lära sig, och lärde sig snabbare jämfört med individuellt uppstallade hästar. De individuellt uppstallade var även mer aggressiva gentemot sina tränare, utvecklade mer stereotypier, var mer svårhanterliga och utförde fler onormala beteenden än hästar uppstallade i grupp. Hästens sociala beteende påverkas långsiktigt av avsaknad av social kontakt, och kan göra det farligare att släppa ihop sådana hästar med varandra.
Slutsatsen blev att när den unga hästen hålls i grupp påverkas både dess beteende, inlärningsförmåga och välfärd positivt jämfört med individuell uppstallning. De blir mindre aggressiva, vilket innebär att de blir säkrare att hantera, deras inlärningsförmåga förbättras och de lär sig snabbare och mer effektivt samt de mår bättre både psykiskt och fysiskt än de hästar som är individuellt uppstallade.

Ladda ner Format: pdf Storlek: 396.3 KB