Kotledsskador hos svensk halvblodshäst – en pilotstudie
Kotledsskador hos svensk halvblodshäst – en pilotstudie
Sammanfattning
Workshopen
Vid workshopen var många kompetensområden representerade; Agrias försäkringsbolag, veterinärmedicin, utfodring och vård, avel, exteriördomare, A-tränare i hoppning respektive dressyr samt projektledning. Workshopen inleddes med en problemorientering av Pekka Olsson, Agria. Samtliga närvarande såg problemet som multifaktoriellt, men bidrog med sin expertis inom problemet. Följande ämnesområden diskuterades: hästhållning och ridning, veterinärmedicinska aspekter, exteriör och kvalitetsbedömning samt hur urval till studien kan
gå till. Avslutningsvis diskuterades hur man kunde gå vidare. Resultatet av workshopens diskussion användes som underlag vid utformning studiens enkät.
Fördjupningsarbete
Avsikten var att fördjupningsarbetet skulle omfatta sammanställning av hästägarenkäten. Tyvärr skickades inte enkäten ut i tid under studenternas studietid. Något som låg utanför vår kontroll, eftersom enkäten pga klientsekretess skickades ut av Agria. Syftet med den här studien är att öka kunskaperna kring orsaken eller orsakerna till kotledsinflammation. Syftet är också att studera olika konvalescensprogram. Frågeställningen är varför så många hästar drabbas av kotledsinflammation. Finns det någon övervägande orsak och vad är i så fall den eller dessa? Vilka olika behandlingsmetoder och konvalescensprogram finns det? Studien har två hypoteser. 1) Ett successivt individanpassat konvalescensprogram fram till normal belastning är det bästa för att hästen inte ska drabbas av återfall. 2) Valet av behandlingsmetod påverkar konvalescenstiden. Kotleden är en gångjärnsled som kan böjas och sträckas. Leden är omsluten av en ledkapsel
som i sin tur är utfylld med ledvätska. Skelettbenens ändar är klädda med ledbrosk. En förutsättning för att leden ska fungera är att samspelet mellan ledkapsel, ledvätska och ledbrosk fungerar. De hjälper varandra med näring och skyddar mot inkräktare som kan komma in och bryta balansen. Om samspelet bryts utsätts leden för ämnen som utlöser en inflammation. Orsakerna till en inflammation kan vara många, de vanligaste är trauma och osteochondros. Det finns flera tillvägagångssätt vid behandling av kotledsinflammation. Vila, behandling med olika preparat intraartikulärt och behandling med preparat intravenöst eller intramuskulärt. Vila som behandlingsmetod kräver en relativt lång period för att resultat ska uppnås, minst 90 dagar. Vid all behandling intraartikulärt krävs att hästen står på boxvila någon till några dagar efter injektion för att undvika infektion. Hyaluronsyrapreparat anses
främst vara broskskyddande samt förbättra ledvätskans kvalitet. PSGAG har visat sig ha en positiv effekt på skadat ledbrosk. Hyaluronsyrapreparat samt PSGAGs kan användas intravenöst respektive intramuskulärt. Kortikosteroider kan ha en negativ påverkan på ledbrosket, vilket kan leda till nedbrytning utav brosket. Enligt White (1995) har kombinerad behandling med kortikosteroider och hyaluronsyrapreparat visat sig ha en gynnsammare effekt än enbart kortikosteroider, särskilt vidbehandling av komplicerade synoviter. Studiens resultat pekade på att hypotesen ”en successiv igångsättning är nödvändig för att hästen inte ska drabbas av återfall” fortfarande är giltig och kräver fortsatta studier. En definition av successiv igångsättning behövs för att kunna arbeta vidare med denna hypotes. Vidare konstaterades att hypotesen ”valet av behandlingsmetod påverkar konvalescenstiden” kunde antas.
Enkätstudie
Svarsfrekvensen var 51% i kontrollgruppen och 33% i problemgruppen. Antagligen var hästägare, som förlorat sin häst, inte lika motiverade att besvara enkäten. Detta kan förklara den lägre svarsfrekvensen i problemgruppen. Enkäten omfattade frågor om ryttarnas bakgrund och utbildning, hästens inridningsålder och arbete, deltagande i unghästbedömningar/-championat, underlag, inhysning, skoning, utfodring, uppfödning samt problemhästarnas etiologi och konvalescens. Enkätstudie fann följande signifikanta skillnader (p<0,05) och tendens till skillnader (p<0,10):
- Kontrollgruppen hade en längre total ridtid i medel 58,5 minuter per dag jämfört med problemgruppens i medel 51,3 minuter per dag (p<0,043).
- Kontrollgruppen hoppade mer frekvent i medel 1,0 gång per vecka jämfört med
problemgruppens medel 0,5 gång per vecka (p<0,0075). - Kontrollgruppen hade i lägre utsträckning (medel 16,3%) deltagit i
kvalitetsbedömning för fyraåriga hästar än problemgruppen (medel 44,4%) (p<0,043). - Kontrollgruppen tenderade till att ha färre träningsfria veckor per år i medel 4,0
veckor per år jämfört med problemgruppens medel 5,5 veckor per år (p<0,08). - Kontrollgruppen tenderade till att rida mer på utebana vintertid i medel 14% jämfört med problemgruppens medel 6,7% (p<0,08).
- Kontrollgruppen tenderade till att i ökad utsträckning (medel 68,8%) besvara frågorna kring utfodring på ett korrekt sätt jämfört med problemgruppens medel 50% (p<0,098).
En preliminär slutsats av denna begränsade pilotstudie kan vara att det främjar hästens hälsa med en jämn och kontinuerlig belastning med anpassning tidigt till framtida arbete. Kvalitetsbedömning av fyraåriga hästar ska ses som just en bedömning av hästens kvaliteter för dagen samt ett redskap för avelsvärdering och inte en tävling för den unga hästen med risk för överträning. Det föreligger ett stort behov av utbildning och fortbildning avseende hästens utfodring till Sveriges hästägare, vilket skulle kunna bidra till en bättre hästhälsa.