Linn Riddarhierta (2021)

Det rekommenderade utrymmet mellan häst och nosgrimma ter sig olika mellan olika länder, där det mest förekommande är två fingrar mellan nosrygg och nosgrimma. En hårt spänd nosgrimma kan maskera smärta, obehag och felaktig träning hos hästar. Trots detta påvisas det i flertalet studier att nosgrimmor frekvent spänns så hårt att noll fingrar får plats mellan nosgrimman och hästen. För att inte riskera ett framtida förbud av hästtävlingar på grund av bristande djurskyddsskäl krävs det att med vetenskaplig grund kunna säkra hästarnas absoluta välfärd, i alla tävlingssammanhang. Syftet med denna litteraturstudie är att öka förståelsen för hur vanligt förekommande det är med hårt spända nosgrimmor i tävlingssammanhang. För att i framtiden kunna minska skador hos häst kopplade till nosgrimmor, samt för att få en större insikt i hur hästen påverkas i sin helhet, så krävs det ökad allmänkunskap samt öppna diskussioner och vidare studier för fördjupad kunskap inom ämnet. Studien kommer lyfta detta genom frågeställningarna ” Följs nuvarande rekommendationer gällande hur hårt nosgrimmor får spännas i tävlingssammanhang och fungerar ett standardiserat mätinstrument i praktiken?”. Det påvisades i flera av studierna att nosgrimmor ofta spänns så pass hårt att varken mätinstrument (ISES-mätsticka) eller fingrar får plats mellan nosgrimma och häst, samt att det råder vitt skilda uppfattningar bland både olika länders traditioner, förbund och ryttare om hur hårt en nosgrimma bör spännas. Nuvarande rekommendationer om hur hårt en nosgrimma får dras i tävlingssammanhang följs ej helt. ISES-mätstickan gav ett väl mätbart resultat och tog bort en stor del av den mänskliga faktorn jämfört med traditionella mätningar. Fler studier behövs för att få ytterligare förståelse för hur nosgrimman påverkar hästen, och utifrån vilka mätbara standard vi bör utgå ifrån när framtida regler sätts.

Ladda ner Format: pdf Storlek: 179.4 KB