Niklas Nilsson (2023) Examensarbete på kandidatnivå K160

Länk till poster. Länk till uppsats.

Sammanfattning

Ridsporten är en av de största ungdomsidrotterna inom Sverige. År 2018 beräknades det att cirka 5 miljoner ridtimmar genomförs på landets ridskolor årligen. På grund av Sveriges klimat spenderas mycket av denna tid inom ridhus. Det behövs därför ett underlag som är bra inom alla grenar och som är enkelt att underhålla samt säkert ut arbetsmiljöperspektiv. Fibersand som ridunderlag ger en god elasticitet och stabilitet både inomhus och utomhus. Fibersanden består av sand blandat med upp till 25 procent fiber. Tilläggsmaterialet kan ursprungligen komma från till exempel mattor från bilindustrin, fleece samt rester från geotextilindustrin och mattor som används vid vägkonstruktion. När underlagen brukas, slits plastfibrerna ned och dessa riskerar att spridas ut i naturen men även att andas in. All plast under 5 mm räknas som mikroplast. Människor kan ta upp mikroplaster via mat, dryck, inandning och genom huden. Det är okänt hur mikroplaster kan påverka människors hälsa men en studie på möss har visat att hjärtats funktion har påverkats negativt.

Denna pilotstudie undersöker hur mycket mikroplaster som kan finnas i damm från ridunderlag bestående av fibersand. Luftfilterprover har tagits på ekipage under ridlektioner på fyra olika anläggningar i Västmanland. Noteringar gjordes angående förhållanden vid provtagningen. Varje luftfiltergrupp har körtstre lektioner som totalt varierar mellan 165-225 minuter på lektionstid. Filter från grupp två (utomhus) och grupp fyra (ridhus) valdes ut för att jämföra mängden partiklar i dammet mellan utebanor och ridhus. Filtren analyserades sedan med micro Fourier transform
infrared spectroscopy (µFTIR) och scanning electron microscopy (SEM) för att utvärdera innehåll. Resultaten från analyserna användes för att jämföra luften vid utomhus- och inomhusbanor.

Förhållandena mellan de två grupperna var relativt lika avseende väder, storlek på banorna och ålder på underlagen. Analyserna visade att luftfiltren från inomhusbanorna innehöll fler mikroplaster, partiklar och fibrer än utomhusbanorna. Trots att underlagen var fuktigare och mängden damm i luften vid provtagningen förväntades vara mindre på inomhusbanorna var det totalt 12 mikroplastpartiklar motsvarande cirka 33 partiklar per m3. Utomhusbanorna låg under det mätbara
gränsvärdet. I olika studier med mätningar av inomhusluft från bostäder rapporteras mängden mikroplaster vara från 9 ± 4 upp till 1583 ± 1181 partiklar per m3. Vid jämförelse med undersökningarna av inomhusluft var det låga mängder för inomhusbanorna. Värdena är även låga jämfört med luften i en storstad som Paris. Studien gjord i Paris visade på relativt få mängder partiklar av mikroplast, 110 ± 96 mikroplaster per m2/dygn. Dock anges värdena i m2 vilket innebär
att en direkt jämförelse inte kan göras.

Pilotstudien visade att luften på inomhusbanorna innehöll fler partiklar och fibrer inklusive mikroplaster än luften på utomhusbanorna. I jämförelse med andra studier är dock värdena låga.