Nina Pietarila (2012)
Det traditionella inhysningssystemet är ett stall med individuella boxar – främst för att det oftast är enklaste systemet på ett tävlingsstall. I den individuella boxen kan hästen äta och vila i lugn och ro fast fortfarande har möjlighet att vara med i en flock, det vill säga med hästarna som står bredvid. Unghästar arbetar inte lika mycket som vuxna hästar under träning och därför skulle det vara lämpligt att ha grupphållningsboxar. Den unga hästen behöver motion för sin tillväxt, för att kunna utvecklas både psykiskt och fysiskt till en vältränad tävlingshäst. Uppfödaren eller hästägaren har inte alltid kunskap att utbilda sin unghäst och därför lämnar sin häst till ett utbildningsstall. En bra unghästutbildare är medveten om den unga hästens naturliga behov. Fast nuförtiden ha inte hästarna så stor möjlighet att leva i den naturliga miljön. Studierna har visat att bara 16 % av hästarna hysas in i en gruppbox. Detta är oftast på grund av att hästägaren är rädd för skador. Sextiosju procent av unghästar visar beteendestörningar efter en tolv veckors period vid uppstallning av individuella boxar. Samtidigt när hästar uppstallade i gruppboxar under samma period visade ingen typ av beteendestörningar. Med hjälp av lösdrift kan hästarna aktiveras till mer naturliga miljö – söka efter föda och röra sig fritt. Hästarna som lever i en flock har inte visat än större risk för skador (Meisfjord Jorgensen et all., 2009). Det är en stor ändring i den unghästens liv när den kommer in till ett utbildningsstall och för att gynna den unga hästens mentala hälsa räcker det med att små ändringar. Egentligen bara att hästen har möjlighet att vara i en flock. Slutsatsen med denna studie är att den unga hästen mår psykiskt bäst i en miljö som är nära dennes naturliga miljö – en flock med andra hästar med möjlighet till rörelse. Skaderisken blir inte betydligt större om hästarna får vara i kontakt med varandra.

Ladda ner Format: pdf Storlek: 314.7 KB