Johanna Carlsson (2019)

Dagens ridundervisning bygger till stor del på beprövad erfarenhet och har sin grund i militäriska drag. Interaktionen mellan människa och häst är ett relativt nytt forskningsområde där det finns mycket kvar att studera. Ridläraren ställs inför en komplex situation vid ridundervisning, då samarbetet inte bara sker mellan människa och människa, utan det är en trevägskommunikation. Syftet med denna litteraturstudie är att sammanställa den forskning som finns på kommunikationen mellan hästen och ridläraren i en pedagogisk process. Frågeställningarna som ska besvaras är: Vilken typ av kommunikation är den viktigaste mellan ridlärare och häst – röst eller kroppsspråk? Hur stor del av signalerna uppfattar hästen ifrån ridläraren? Metoden som används för att besvara frågeställningarna är en litteraturstudie, där tre avhandlingar och en vetenskaplig artikel sammanställts. Studierna har påvisat att ridlärare använder sig av flera olika typer av kommunikationsvägar under ridlektion. Flera av författarna beskriver det viktiga samspelet med hästen som ett kännande djur. Samtliga studier har dock utförts mer eller mindre ur ridläraren eller ryttarens perspektiv, vilket gjort det svårt att besvara frågeställningarna, då de handlade om ridlärarens kommunikation med hästen. Slutsatsen av denna litteraturstudie är att ridlärare använder sig av flera olika typer av kommunikationsvägar i sin ridundervisning. Kommunikationen mellan häst och ridlärare är något som behöver studeras ytterligare för att frågeställningarna ska kunna besvaras. Det som framgår av litteraturstudien är att ridlärare i praktiken mer och mer går bort ifrån att hästen skulle vara ett instrument, utan utgår mer ifrån att hästen är ett kännande djur. Detta skapar större förståelse för hästen som varelse vilket är väldigt betydelsefullt för den pedagogiska processen.

Ladda ner Format: pdf Storlek: 248.3 KB