Det är hektiskt på skolan de här veckorna. Stallmästare Jens Fredricson är på plats och mycket ska göras. Vi lyckas fånga honom i farten, bokstavligen precis innan uppsittning, och vi undrar vad en Stallmästare egentligen gör.
– Det är en ”never ending story”, säger han. Jag är kvalitets- och utvecklingsansvarig för hästar, ridning och ridlärare – ett långsiktigt arbete, alltid med hästens välbefinnande i centrum.

Ridskolan Strömsholm och Flyinge, Swedish Equestrian Centers of Excellens, våra riksanläggningar, utvecklar kunskap, hästar och människor. De har ett uppdrag att tillse näringen och ridskolorna med yrkesskickliga människor.
– Som Stallmästare ska jag se till att våra ridlärare får adekvat fortbildning och uppföljning, säger Jens. Det är också mitt uppdrag att se till att rätt typ av hästmaterial köps in och att de utbildas rätt och på ett säkert sätt.

Rallybil vs Volvobil
Det är ont om hästar generellt idag. Priserna har skjutit i höjden.  Tillgång och efterfrågan har skapat fler ”rallybilar” än ”volvobilar” därför att sporten kan beställa och betala tillverkningspriset, medan ridskolorna inte har de monetära musklerna. Men Jens är trots detta positiv.
– En bra skolhäst gör man, säger han. Den finns inte. För även om hästarna är vassare idag är det inget problem. De behöver bara mer tid att bli avspända och förtroendefulla. Trygghet och hållbarhet är prioriterat och för det behöver vi ha tålamod och duktiga utbildare.

Vilja viktigt
Det kan vara lätt att få betänkligheter när ord som excellens rullar förbi i textflödet. Är jag tillräckligt duktig för den här utbildningen? Men att vara duktig är att göra så gott man kan menar Jens.
– Kan man inte så mycket, kan man vara duktig ändå, utifrån den kunskapsnivå man är på, säger han. Den enda gången man misslyckas det är när man ger upp.
– Det handlar om vilja, nyfikenhet och tålamod för att bli en riktigt duktig hästmänniska. Med det kan man komma hur långt som helst. Talang är bara en liten pusselbit.
– Men det är viktigt att vara sitt bästa jag. Att vara noga med kost, motion och sömn. Man har en skyldighet gentemot hästen att vara i trim utifrån sina förutsättningar. Det gäller därför att ha en generell studiedisciplin. Att komma efter i något ämne stressar och då blir ridningen heller inte bra.

Skritt en skatt
Men allt går inte att förbereda sig för. Det tar år, ibland ett helt liv att lära i det här hästlivet. Vi undrar därför om det är det någon erfarenhet Jens har idag som han hade önskat att han hade som ung.
– Tålamod! Tålamod är en av de absolut viktigaste egenskaperna hos en ryttare, säger han.

Och Jens har fått sitt tålamod prövat genom åren. En alldeles särskild lärdom var den med stoet Diorissimo kom till Jens efter att ha kvalitetsbedömts med excellenta poäng. Känslan i sprången var överväldigande och Jens kände att han hittat sitt livs häst, hästen med stort H. Men verkligheten skulle visa sig bli en annan. Svårigheterna var flera; exteriör, frambensteknik, nerv. Det var framförallt nerven som först satte Jens på prov.
– Hästen gick inte att rida på banan, säger han. Hon rusade omkring, gnäggade och rullade med ögonen, var inte kontaktbar.
Frustrationen var stor och ingen bra hjälp fanns att få. Det var inte förrän tränaren och mentorn Anders Lindgren kom hem från USA och ställde diagnosen – skritt! Bara skritt! I Sex månader.

Och så blev det. Med Anders hjälp började de om – i skritt – på relativt lång tygel – på ridbanan. De ville befästa, nästan betinga ett lugn och en trygghet på den plats där Diorissimo skulle prestera i framtiden. Det var ett systematiskt jobb som Jens beskriver som oerhört frustrerande. Men han minns fortfarande Anders ord tydligt;
”Unge man, du måste förstå att det tar tid. Det kvalitetsarbete du stoppar in nu kommer du att få tillbaka sedan.” Och det fick han. Diorissimo fick bland annat flera 1,50-placeringar och var aktuell för OS i Hongkong men tyvärr satte en skada stopp för karriären.

Så hur lär vi oss tålamod då?
– Man måste prata om det, säger Jens. Visa goda exempel och pröva, öva, pröva, öva osv.
– Hästarna måste få tid att förstå vad man begär av dem. Men gör vi utbildningen rätt kommer de här hästarna att vara älskade skolhästar fram till de är 20 år. Det är ett gott exempel, precis som det med Diorissimo.

Fällorna är flera men varierad träning både för knopp och kropp är en av nycklarna till hållbarhet.
– Det är lätt att bli bekväm i ridhus säger han. Att rida ute är något vi ska värna om. Uteritt är bra för bjudning och hållbarhet både för ung och gammal häst.
– Att trampa över stock och sten ger en ökad rörlighet och stärker alla strukturer. Att bara gå på fint ridhusunderlag är som gjort för en hälta om hästen trampar snett. Det är som att släppa lös en van asfaltslöpare i skogen. Det kommer gå dåligt helt enkelt.

Virus & välmående
Året som gått har på många sätt varit som taget ur en surrealistisk film. Världen har hållit andan. Nedstängningar och restriktioner har stoppat samhället och hela skolsverige har stått på vänt.
Men här på Ridsportgymnasiet har samvaron med hästarna kommit till undsättning berättar elever. Möjlighet att vara i stallet (med smittriskreducerande åtgärder) har haft en normaliserande inverkan. Att rykta hårremmen blank, pyssla, rida, har både lugnat och gett energi. Förhoppningsvis klingar pandemin av i takt med vaccinationerna och världen, hästvärlden och hästsporten kan komma igång igen.
– Det är så mycket som händer här på våra riksanläggningar, säger Jens. Ena dagen har vi en av världens bästa tränare här. Andra dagen gästar rutinerade uppfödare.
– Man är alltid välkommen hit, när det inte är en pandemi förstås, och nu väntar vi på att få öppna upp helt igen, säger Jens medan han svingar sig upp i sadeln på Markan Cosmopolit.

Text och idé
Pernilla Bovin, utbildning & kommunikation
Nikita Unver Fransson, Ridsportgymnasiet åk 3