Linda Nyberg (2019)

Fälttävlan har sin grund i militären där det användes som ett test för hästars lämplighet att tjänstgöra inom armén. Med tiden utvecklades testet vidare till en ridsportgren som från början enbart var öppen för aktiva militärer, men under 1900-talet blev fler och fler kvinnor insläppta i sporten. Under olympiska spelen år 1964 tilläts kvinnliga ryttare att delta i fälttävlan för första gången i olympiska sammanhang, då det tidigare ansågs för farligt för kvinnor. Fälttävlans utformning och ingående moment har förändrats under 1900-talet och definieras idag som en extremsport. Som extremsport utsätter fälttävlansryttarna inte bara sig själva utan även sina hästar för en större risk att drabbas av allvarliga skador jämfört med ekipage inom övriga ridsportgrenar. Dock finns det bristande kunskap gällande den historiska förändringen av deltagandet i fälttävlan, samt vilka faktorer som kan innebära en ökad skaderisk och hur de kan åtgärdas.
Syftet med denna litteraturstudie är att öka kunskapen om hur fälttävlans utformning har förändrats över tid gällande deltagande samt prevalensen av skador. Genom att samla information från ett antal vetenskapligt granskade artiklar besvarar studien frågeställningarna; ”hur har deltagandet i fälttävlan påverkats av förändringen i sportens utformning?”; ”vilka riskfaktorer relaterade till fälttävlansskador har identifierats, samt hur bör dessa faktorer åtgärdas för att reducera prevalensen av skador i fälttävlan?”.
Studiens resultat visar att fälttävlan började som en ridsportgren tillgänglig för endast män inom militären men utförs idag till största delen av kvinnor, bortsett från deltagandet vid olympiska spelen då männen fortfarande utgör en majoritet. De identifierade faktorerna som kan öka risken för omkullridningar är; ryttares bristande omdöme eller erfarenhet; underlaget innan eller efter hinder; hinder placerade i nedförsbacke; hinder som hoppas in och ur vatten; hinder med diken framför; breddhinder; ett större antal hinder placerade sent i bansträckningen.
Studiens slutsats är att för att fastställa de bakomliggande mönstren för hur deltagandet har påverkats av förändringen i fälttävlans utformning krävs ytterligare forskning på området. Ryttarens bristande omdöme samt terrängbanans och hindrens placering och utformning har identifierats som de primära faktorerna som kan leda till en ökad skaderisk i fälttävlan. Dessa riskfaktorer kan åtgärdas med hjälp av utbildning av ryttare, reglera kvalificeringsregler för att avancera i tävlingsnivå samt att se över hinders placering och utformning för att öka säkerheten i samband med fälttävlan och därmed prevalensen av skador.

Ladda ner Format: pdf Storlek: 208.5 KB