Fanny Rannankari (2013)
Det finns färre publicerade artiklar och forskningsbaserade studier på förslitningsskador hos hopp- och dressyrhästar i jämförelse med vad det finns angående galopp- och travhästar(Riggs 2010). Skador som orsakas av överbelastningar på träning och tävling är det som är berör denna studie, då dressyr- och hopphästars vardag ser väldigt olika ut med olika träningsupplägg och olika atletiska krav på hästarna då man jämför sporterna sinsemellan. Det kan förekomma eventuella skillnader i var skadorna är placerade och hur allvarliga de är beroende på gren och nivå. (Murray et al., 2006) Studiens frågeställning är om det finns skillnader på förslitningsskador hos hopp och dressyrhästar? Och vilka är de i så fall? Syftet med denna studie är att klargöra vilka skillnader det finns på förslitningsskador som uppkommit av överbelastning under träning och tävling hos hopp- respektive dressyrhästar. Databaserna som användes är: PubMed, Web of Knowledge, Web of Science och Primo. Där användes dessa sökord: dressage, equine, horse, injury, jumping, lameness och orthopaedic. Hästarnas atletiska krav och prestationer skiljer sig beroende på i vilken gren de används till. Från kliniker och en undersökning på en klinik visar att dressyrhästar på elit- och även lägre nivå löper en större risk för att få skador i gaffelbanden på bakbenen, men att skadornas typ är varierande beroende på vilken nivå ekipage befinner sig på ur tävlings och träningssynpunkt.(Murray et al., 2006; Dyson, 2002). I samlande rörelser belastas hasen och hasleden, vilket gör dressyrhästarna känsligare för skador i hasen.(Holmström & Drevemo, 1997). Djupa böjsenan på frambenen spelar en stor roll vid landningsfasen då all vikt tas emot på ett framben för ett kort ögonblick vilket gör att vinkeln i kot- och hovled ökar. Alltså är landningen det kritiska skedet för djupa böjsenan på frambenet. Även ytliga böjsenan på frambenen blir gång på gång belastat vid landningen efter varje hopp. (Meershoek et al., 2001a; Meershoek et al., 2001b; Murray et al., 2006; Dyson et al., 2003). Hasen är också utsatt hos hopphästen eftersom den trycker ifrån med bakbenen upp över hindret, vilket krävs
9
gör att det blir större tryck i hasen och belastar även gaffelbandet vilket gör att dessa ligament kan överansträngas och få förslitningsskador(Murray et al., 2006). Förslitningsskador hos hopp- och dressyrhästarna skiljer sig en aning. Elitdressyrhästarna är mer benägna att få skador i gaffelbanden, speciellt på bakbenen. De får dessutom lättare skador i haslederna och hasbenen. Detta kan bland annat bero på samlingen i dressyrrörelserna. De som inte är på elit- nivån får däremot oftare skador i strålben. Hopphästarna får oftare skador i djupa och ytliga böjsenan i och med att den landar på ett framben vid landningsfasen. De kan även få skador i gaffelbanden i bakbenen då de trycker ifrån med bakbenen. Även inom hoppningen så får de som inte tillhör eliten oftare skador i strålbenet.

Ladda ner Format: pdf Storlek: 289.0 KB