Lina Karlsson Budde (2012)
I Sverige varierar temperaturen mellan de olika årstiderna, varför hästen på lång sikt behöver kunna anpassa sig till en förändrad omgivningstemperatur. I djurskyddsbestämmelserna står det att ”Endast hästar som är lämpade för utevistelse under den kalla årstiden får hållas som utegångshästar” (Jordbruksverket, 2007). Syftet med studien är att ta reda på hur hästen reglerar sin kroppstemperatur i förhållande till omgivningstemperaturen, för att därefter kunna ge ett svar på frågan vilka hästar som lämpar sig för utedrift dygnet runt under svenska klimatförhållanden. Metoden är en litteraturstudie. Hästen är ett jämnvarmt djur som eftersträvar att hålla sin kroppstemperatur oförändrad mellan 37,2-38,2oC. För att temperaturen skall kunna hållas konstant krävs att det är en balans mellan hur mycket värme som avges och hur mycket värme som produceras. (Morgan, 1994) Den termoneutrala zonen är det temperaturområde i vilket hästen utan extra energi kan hålla sin kroppstemperatur konstant trots att dess omgivande temperatur förändras (McCutcheon & Geor, 2008). Den nedre gränsen på den termoneutrala zonen kallas nedre kritisk temperatur, passerar hästen denna gräns behöver den öka värmeproduktionen för att kompensera för den ökade värmeförlusten och på så sätt kunna fortsätta att hålla sin kroppstemperatur konstant. Hästens värmeproduktion ökar vid matsmältning, rörelse och skakningar. Värmeförlusten reduceras av minskad blodcirkulation i ytliga blodkärl, resning av täckhåren och ökat pälslager. Den övre gränsen kallas i sin tur den övre kritiska temperaturen och vid denna temperatur behöver hästen istället minska sin värmeproduktion och öka värmeavgången för att hålla sin kroppstemperatur konstant. Värmeproduktionen kan minskas genom minskad aktivitet och minskat foderintag. Värmeavgången sker genom huden och andningsorganen. Vilket intervall den termoneutrala zonen har skiljer sig mellan olika hästar och beror bland annat på storlek, ras, årstid, klimat, ålder, hull och foderintag. (Cymbaluk & Christison, 1990) Hästens isolering kan påverkas genom att vi lägger på den ett täcke eller klipper den. Genom att lägga på ett täcke ökar man hästens isolering medan man tvärtom minskar isoleringen genom att klippa den. (Morgan, 1994) Slutsatsen är att ingenting i studien indikerar att det finns raser eller typer som inte skulle vara anpassade för utevistelse året runt. Hästen kan anpassa sin kroppstemperatur inom ett brett temperaturområde och klarar därför de flesta temperaturer den utsätts för. En oklippt häst utan täcke bör inte ha några problem att klara svenska temperaturförhållanden om den utöver underhållsbehovet vid temperaturer under dess nedre kritiska temperatur också får extra foder. Väljer man att klippa sin häst avlägsnar man en del av hästens isolering, vilket kan behöva ersättas med ett täcke. Det är också viktigt att hästen får acklimatisera sig till den miljö den förväntas leva i. Ett vindskydd med väl strött underlag förbättrar också möjligheten för hästarna att hålla sin kroppstemperatur konstant, eftersom värmeavgången genom strömning, strålning och ledning kan reduceras.

Ladda ner Format: pdf Storlek: 456.7 KB