Marie Genberg (2015)

Hästar är ett stäpplevande djur med ett stort rörelse- och födosöksbehov. Det naturliga för hästen är att beta och det ägnar den mesta av sin tid åt detta. Om hästarna hindras från att utföra sitt normala beteende kan detta leda till stress som kan ge uppkomst åt stereotypiskt beteende, såsom krubbitning. Risken med hästar som krubbiter är bland annat. nedsatt prestationsförmåga, viktminskning samt slitage och skador på hästens tänder. Syftet med den här litteraturstudien är att ta redan på vad som påverkar krubbitningsfrekvensen hos hästar som redan krubbiter och frågeställningen är vilka faktorer påverkar krubbitningsfrekvensen hos hästar som redan krubbiter?
Motion eller leksaker i boxen har inte påverkat krubbitningsbeteendet hos hästar med stereotypa beteenden. I två studier som gjorts har resultaten påvisat att hästarnas krubbitningsbeteende har påverkats av vilken typ av foder de utfodrats med. Hästarna krubbet mindre när de fick havre jämfört med när de fick ett färdigfoder. I en studie kunde författarna se en skillnad i krubbitningsbeteende när hästarna som åt ett fiberrikt kraftfoder jämfört med när de åt av ett proteinrikt foder eller ett färdigfoder. Det är endast i två studier som det tagits upp att hästarna har fodrats med grovfoder under försökets gång, i övriga studier har detta inte nämnts. Då krubbitningsbeteendet hos hästarna har ökat i samband med utfodringstillfällena kan en slutsats dras om att stress i samband med utfodring är den största orsaken till att hästarna börjar krubbita. Hästar som lever i en miljö som är så naturlig som möjligt för dem löper mindre risk för att börja krubbita.

Ladda ner Format: pdf Storlek: 237.6 KB